Okej, två grejer om schlagerkvällen i Prideparken:
1. Om inte teckentolkarna får ligga ikväll så får ingen det.
2. Det bästa sättet att undvika att förnedra sig inför Måns Zelmerlöw är att INTE GÅ BACKSTAGE! INTE GÅ BACKSTAGE! INTE GÅ BACKSTAGE! Jag gick inte backstage.
Nu: sängen.
Din
A

Ps. Anders B tyckte att det handlade för litet om förhud under inlägget "Stolthet och förhud". Jag är ledsen för det. Jag ska försöka att skriva mer om förhud framöver. Eller går det lika bra med trumskinn?

Hahahaha! "Stolthet och förhud"! Jag borde verkligen jobba med humor. (Är det okej att jag reagerar på mina egna inlägg nu när du verkar ha gått i dialoggide?)
Puss
A

Ps. Jag är litet nervös för den där tokiga Stadsteateridén. Vad fick man lära sig för trix på Yvonnes barn för att hålla sig lugn och stadig?

När jag kom från Pride-parken idag var jag så dammig att man hade kunnat ta mig för romersk legionär. Om man bortser från lädertoppen och den där superlöjliga huvan dom romerska soldaterna i alla fall alltid har i Asterix. Nu kanske det inte anses seriöst att grundlägga sin kunskap om den romerska armén på en liten kille i technicolour, men du förstår vad jag menar - jag var så jävla dammig att man hade kunnat ta mig för en romersk legionär! Du ser, dammet har till och med satt sig på hjärnan - jag kan inte utveckla mina liknelser. Annars var det trevligt som vanligt. Det finns en sån förväntan i luften den här första parkdagen. Om jag inte misstar damm för förväntan såklart. Men jag tror inte att jag gör det. Inte nog med att hbtqrstuvxyz-kollektivet under några dagar har chansen att umgås och ragga på premiser som vi heteros har möjlighet till varje dag, året om - dessutom har vi en chans att få se Christer Fuglesang rumla runt på scenen, och Klister-Peter sy vimplar i barnhörnan - inte konsigt att man är förväntansfull!
Nu har barnen somnat, Tomas är kvar i parken och diskuterar vad jag förstår, alltifrån astronautpromille till kukringar, barnen sover, och jag funderar på vad jag ska ta mig före på författarscenen imorgon.
Happy pride, darling, och ha en underbar familjedag imorgon!
A

Det var fantastiskt trevligt igår. Vi är lite bakis. K har gått på sina värktabletter nu och ganska underhållande på ett sömnigt farmorsaktigt sätt. Ha inte ångest för att vi inte yogat på hundra år. Vi gjorde ju charader igår. Gills inte Camilla Läckbergimitationer som träning helt plötsligt? Nu måste jag sluta. Vi ska på bio och se din killes kåtobject så här i pride-tider; Bäääääätmääääään.

Tack för igår!
Vad vansinnigt trevligt det var. Jag är ledsen för att jag kallade Libyens ledare för Ohmar Kadaffi, men jag är glad över champagnen på taket. Ledsen om jag var gnällig och bara pratade om mig, men nästa gång kan vi bara prata om dig, är det ok? Vi skulle liksom kunna ha våra egon varannan vecka, så kan jag ta båda över jul om du tar dom över påsk.
Idag är litet av en klämdag, om man med klämdag menar den enda dagen man inte dricker alkoholhaltiga drycker under en semestervecka. Det känns lugnt och skönt. Juli är dessutom litet mer som juli brukar vara; rätt som man solar kommer det ett moln, så jag fixar mest hemma och längtar tillbaka till min piercade massös. Fast allra mest går jag och tänker på resterna av den amerikanska citronpajen som står och ropar på mig i kylskåpet. Vad lyckat det var att K älskar amerika, jag älskar citron och alla älskar paj. Som du märker har jag absolut inget att säga. Och ändå håller jag igång. Jag är så förjust i att placera ord efter varandra. Nu ska jag hänga tvätten och hoppas att jag slipper höra ytterligare en räddningshelikopter på väg ner till Mälarhöjdsbadet.
Vi ses snart. Vi måste nämligen yoga, innan musklerna kryper tillbaka in i dom hålor dom befann sig i innan vi ställde oss i trädet.
Puss
A

Gud ske pris! Äntligen har undelivssvampen blivit ett ämne i Ring P1. Kanske att P1 är min kanal när allt kommer omkring...
Det konstiga är att den gynekolog man intervjuade i P1-morgon tidigare sa att dom enklaste sätten att stävja svampen är att inte raka underlivet, inte bära stringtrosor, och inte stoppa i sig så förbannat mycket svampfrämjande preparat (p-piller, antibiotika). Det märkliga är att jag, som är själva svapmdrottningen, aldrig har rakat underlivet, aldrig bär stringtrosor och har ätit p-piller sammanlagt en månad i hela mitt fungusliv. Är jag ett medicinskt underbarn eller bara äcklig? Vad det är svårt med självbilden ändå.

Okej, okej, hetsa inte upp dig gullet (du får säkert svamp av att hetsa upp dig), visst finns det förmildrande omständigheter även kring juli (hoppas, hoppas att man inte får svamp av förmildrande omständigheter). Som alla dom fönster som igår stod vidöppna i förorten i fåfängt försök till inomhussvalka. Som den björklövsprasslande tystnaden söder om söder när skärgårdsivrarna lämnat stadskramarna bakom sig. Som en gin och tonic på balkongen kvart över tio en kortärmad lördagskväll. Som att det finns tid att träffa dig över ett paraffinbad, utan att känna det där stresstrycket över bröstet. Juli får finnas. Hur skulle annars Per Gessle ha fått ihop den där låten? (Visst får man inte svamp av Per Gessle?)
Visste du förresten att juli betyder just "svamp" på en i stort sätt utdödd östgermansk dialekt?
Nu: fotvård!
A

Nu har jag filat fötterna. Kunde inte låta bli. Förlåt mitt svaga kvinno-sinne.

/Ä Nglisgt (Åh, det låter som ett cool eskimå-centralafrikanskt namn)

SNACKA SKIT OM JULI!!!???? Det är ju juli som gör att vi inte tappar upp ett bad och vässar rakbladet de övriga 11 månaderna. Ta tillbaka!

Nog om det.

Jag är lite nervös för vår fotvård i morgon. Jag är nog faktiskt mer obekväm med att visa fötterna för en fotvårdstant än att gå till gynekologen. Är det nervöst att fila fötterna i förväg?

C

Vad jag har svårt för juli. Denna....stillnad! Denna brist på motstånd. Jag blir galen! Aldrig att jag blir så stressad som när inget händer. När björkbladen hänger sysslolösa och hallonen böjer sina röda huvudet som skämdes dom över att vara högsommarens prydnad. Hela tiden känns det som att jag borde göra något, samtidigt som kalendern hävdar att det är för denna månad som hängmattan skapades. Idag blev det, precis som din estniske meteorolog förutspådde, 28 grader varmt, och semestern riktigt pöste av högmod och havsglitter, och vemodigare har jag väl inte varit sen jag insåg att jag aldrig kommer att hamna på Broadway. Hur gör du, Berg, för att hålla det där sommarlätta uppe? Om detta måste vi tala när vi ligger i takpoolen med mjuka fötter. Speciellt längtar jag efter paraffinbehandlingen. Paraffin har jag inte varit i närheten av sen jag fortfarande bodde hemma hos mina föräldrar och mamma gjorde sylt som hon sedan, i varje burk, täckte med ett lock av paraffin. Inte en pedikyrist så långt ögat räcke i det köket, kan jag säga, men sylten var alltid god.

Det fina med sommarvärmen är att jag har varit på två badstränder idag, en på Blidö och en vid Mälaren. Först var jag osäker på om jag faktiskt befann mig på en badstrand alls, eftersom jag inte såg en enda delfintatuering. I Spanien såg jag så många delfintatueringar, att hade jag fått en flyglektion för varje delfintatuering jag såg hade jag flugit hem oss bra mycket bättre än den pilot som "flygbolaget" hittade på plattan förra onsdagen. Varje gång jag hoppade i Medelhavet var det som att simma med delfiner. Jag simmade med delfiner i svanken, delfiner på skuldror, delfiner på vador. Vad är det med britter och delfinertatueringar? Är det ett illustrativt försök att hylla det hav som har gett dom nationalrätten "fish-n-chips"? Men vore det så borde ju många svenskar ha en läcker matjesillhuett på skinkan, och så är det ju inte. Hur som helst, det praktiska med några av dom britter som befann sig på vår semesterort var att dom kunde erbjuda kroppsytor som gjorde det möjligt att avbilda delfinen i, i stort sett, naturlig storlek.

Se där, klockan är strax halv tio, snart har ytterligare en julidag passerat och augusti närmar sig med förlösande prestationskrav och utvecklingsmöjligheter. Vi ses nästa vecka - om du hör något som klapprar vid receptionen så är det inga moderiktiga träskor, utan mina hälförhårdnader som är redo för att bli syltade.
Puss
A

Vilken fantastiskt idé, det där att läsa monologen i lack. Så många teaterföreställningar som hade behövt den uppfrächningen! Dramatens uppsättning "Strömming på Catelin" tillexempel. En föreställning baserad på Stig Dagermans liv, som jag såg med min farmor. När pjäsen precis tagit slut och sista applåden klingat ut (och man kan misstänka att skådisarna nyfiket dröjer sig kvar i scenmörkret för att snappa upp eventuella kommentarer) så säger/ropar farmor på sitt alla lomhördaste sätt: HADE DET VARIT PÅ TV HADE JAG STÄNGT AV!
Om regissören istället för att kasta ned skrivmaskiner från taket ("för att vi skulle hålla oss vakna"... Farmors tolkning) hade klätt alla i lack, läder och buntband hade hon kanske varit mer nyfiken och hängt med.

Hur skaffar man biljetter?

Jo du, det där med "mjölken" läste jag också. Vilket vidrigt skit. Jag orkar inte ens raljera över det med finess. Det är för äckligt. Kanske man ioch för sig borde ha misstänkt något när en kvarglömd kaffekopp på skrivbordet i radiohuset aldrig gav ifrån sig någon doft, utan stelnade som fönsterkit. Det kanske är det du ska använda som tapetklister om ditt tar slut? Inte konstigt att kroppen beter sig konstigt när jag varannan dag dricker tvättmedel.

Nä, nu ska jag borta tänderna. Ser på tuben att den innehåller whitening. Jag antar att jag då bara behöver blanda i lite frukostflingor i kletet för att ha en komplett måltid/munrengöring i ett.

Hörs snart. Jag ska på en oerhört seriös mixmegapolkonferens idag. Det är jag, Daniel B och Anika som deltar. Bara det gör att det känns mer kollo än konferens. Anika ringde dessutom igår och sa på sitt bubbligaste sätt: Ta med badkläder och kortlek.

/Älsklingsgrabben

Kära Min fader konungen!
Ni tycker inte att det är konstigt att anklaga eder blivande make för att ha ett analt förhållande till mobilmeteorologi, samtidigt som Ni själv väljer att identifiera er med en medelålders Lindgrenfantasi? Självinsikt är en farlig insikt, men utan den är det som om man ständigt går klädd i en mantel som gör en osynlig för en specifik person, och det är en själv.

Fy fan vilken fin kvasianalys. Jag riktigt tappade andan över mig själv. Den reaktionen kanske inte direkt är ett uttryck för självinsikt, men väl för självtivoli; som att åka berg-och-dalbana i sitt egen intellekt. Jaha, nu kanske du undrar varför jag sitter här och skriver goja. Det gör jag främst för att undvika att skriva annat. Som skönlitteratur. Jag har en sån grav dragning till skönlitteraturen för tillfället, så det är en sådan plåga att jag bara kan skriva i radioformat. Hur jag än börjar, vilket ämne jag än biter tag i, hur många fiktiva personer jag än involverar, så är storyn klar efter 4 000 tecken. Hur gör folk? T.ex. har jag just avslutat Jens Lapidus "Snabba cash" och den hade bara tre huvudpersoner, men räckte ändå till över trehundra sidor. Och vi är ändå släkt, jag och Jens, vad jag har förstått. Ingift släkt, i och för sig, men ändå! Om jag gnuggar mig riktigt hårt mot honom på nästa släktfest kanske det släpper för mig litterärt. Eller så resulterar det bara i att jag börjar gå i kostym.

En annan sak jag funderar över för att undvika fiktionen är vad jag ska göra på det seminarium med Tiina Rosenberg som jag ska hålla i under Prideveckan. Mina förläggare berättade häromsistens för mig att det ska äga rum på Stadsteaterns stora scen. Fatta! Jag har alltid drömt om att stå på Stadsteaterns stora scen, så nu vet jag inte till mig i trasorna. Jag vill inte alls vara seminarieansvarig längre, jag vill vara fröken Julie! Eller kanske inte fröken Julie, men....Jean då! Eftersom teman på årets Pride-festival är "Synd och snusk" så funderar jag på om jag kanske ska inleda hela alltet med att dra min scenskolemonolog iklädd knähöga lackstövlar och läder-bh. Vad tror du om det? Jag tänker att det kunde vara en rolig kontrast mellan material och text, vad tror du?

Åh, nu hör jag hur det går i trappen - det betyder att det är dags för Batman begins. Äntligen! Till det ska vi dricka varsin GT, har Tomas lovat - Gin och Tapetklister!
Puss
A

Ps. Imorgon måste jag skriva om "mjölken" i automatkaffet, socialdemokraternas nya ord "Flexcurity" samt något annat oerhört roligt som jag läste i Svenskan i morse. Hann inte nu, Bates kallar.

Det ska bli 28 grader på torsdag (påstår K som blivit rätt anal på vädertjänsten i mobilen) och eftersom bra svenskt väder är lika sällsynt som förhårdnadsfri hud på mina fötter så tänkte jag nog försöka dra till landet.

/Min fader konungen

Hahaha! Batman begins - pilutta mig! När jag kom ner efter nattningen av barnen så hade Tomas reda börjat tapetsera nästa rum. Så nu står jag här med väggklister upp till vadorna och undrar varför det finns någon slags uppfattning av att det är sexigt med hantverkare, när jag själv känner mig som en uppsvullen, blödande mamut, vilse i inredningstiden, längtandes tillbaka till den där utvungna eran strax före istiden, då fondväggar var lika ovanliga som....väggar.

.......

Nu är vi klara!
Tack Kim Soulocki!
Måndag kan vara en jättebra fotdag. Är torsdag ute?
A

mmmmmm... Christian Bale.....

Visste du att hans första roll var som Jum Jum i filmatiseringen av Mio min Mio.

Hälsningar från alla gröna ängars ö.

Cato

Okej, jag erkänner att jag hade fel ang ostingarna. Men nu undrar jag naturligtvis - vilka är i så fall västingarna? Eller är det måhända bara ett göteborskt uttal av unga män på skattefinansierat glid i den grekiska övärlden?
För övrigt - vilken helvetiskt mensdag jag har haft! Jag har varit yr av mens. Jag har mått illa av mens. Jag har haft yrsel av mens (som yr, fast yrsel är mer kompatibelt med min ålder kan jag känna). Jag har haft smärtor av mens. Jag har svettats av mens. Och ändå; jag har besökt AoT på kolonilotten, jag har bakat bullar och nu har vi tapetserat en hel vägg i källaren. Nu är jag så trött så att jag tycker synd om mig själv. Fast inte lika synd som det var om N tills omkring 19.12 idag. Han skulle nämligen åka på en efterlängtad semster till Grekland med det nordiska lågprisbolag som jag tror att jag har nämnt tidigare i den här dialoggen. Planet skulle lyfta klockan 15.00. N ringde mig klockan 18.00 och sjöng en fin liten trudelutt om norrmäns oförmåga att göra två saker samtidigt. Han kunde gott ha slipat litet på melodin, men texten var det inget fel på, jag hade gladeligen stämt in i refrängen. Bredvid N satt hans fru som är samma kvinna som försökte ta sig hem från Paris med "flygbolaget" i början av juni. "Hur länge blir ni borta", frågade jag? "Ja, det vet vi ju inte", svarade N, "med det här flygbolaget kan vår bokade vecka bli allt mellan fyra dagar och tio." 19.11 kom i alla fall ett mess med texten. "Äntligen! Semester." Och när jag nu osökt igen kommer in på "flygbolaget" så kabn jag inte låta bli att ta tillfället i akt att försvara jazzlegenderna Mike Stern and the yellowjackets, som orättvist, i diverse artiklar från jazzfestivalen, blivit anklagade för att ha "missat" planet från Alicante den 16:e juli. I ett sammanhang blev dom t.o.m. klassade som "oprofessionella" av den här anledningen. Här måste jag kliva in och å det starkaste försvara bandet (trots att jag misstänker att dom då och då hemfaller åt impovisationsjazz), för hela manskapet stod faktiskt före oss vid incheckningen halv tio på morgonen, och när planet sedan lyfte halv tolv på natten så satt den gode herr Stern själv på min stolsrad, och blev därför också vittne till min sons hysterianfall på 10 000 meters höjd klockan två på natten - rena mardrömen för ett par jazzstämband på siesta. Så, nu är det sagt, The yellowjackets missade INTE planet från Alicante den 16:e. Det var "flygbolaget" som missade att köra the Yellowjackets i tid. Jag hoppas verkligen att dom fick spela dagen efter istället. Och att dom inte fortfarande sitter på Arlanda och väntar på att "flygbolaget" ska ta dom hem igen.
Nu: Batman begins.