Nu är jag för uppspelt för att orka rimma. Drar av några snabba här för att vi ska vara på samma nivå.

Glass
Strass
Dass
Fass

OKEJ. SÄG NU SKVALLRET! Annars kommer jag att hulla i din mat när ni kommer till oss på middag.

Beträffande luskam. Var inte rädd. Kam som kam. En kock jag känner äter saker han hitttar på golvet, du kammar dig med luskam. Vem är omvärlden att döma er?

Imorgon åker jag o K till Gotland. Men planet går först vi 13.10 så du har god tid på dig att ringa och berätta skvallret.

Hur gick det med vårtalet förresten?

PUSS

Carina Berg - jag vet att du är där
Carina Berg - var god gör dig besvär
Carina Berg - att skriva ett inlägg hääääär
Jag har så mycket jag vill säj
varför undviker du mäj
Jag vill prata om varenda liten grej

Jag har hört, kan du förstå
ett skvaller, kan mig ej förmå
att säja mer än liksom så:
det handlar om någon av oss två

A Taube

Carina!
Tack för den underbara Milanohälsningen. Svenska verb till italienskt kaffe - det känns helt självklart. Eller fullständigt rubbat. Hur som helst var det så upplyftande att höra ord som "Gucci" och "Prada" dagen efter att jag före tv-inspelningen stod och kammade håret med LUSKAM bara för att jag glömt borsten hemma. Det var inte det jag såg framför mig när jag satt hemma vid pianot och stapplade mig igenom "Fame! I'm gonna live forever, light up the sky like a flame - Fame!" - ensam på toaletten på fyra trappor med underlagskräm som börjar lukta surt och en LUSKAM. Som du märker skriver jag LUSKAM med versaler vilket är ett löjeväckande försök att ge texten en emotionell bas. Jag vill också poängtera att jag inte har löss, men att luskammen ligger i necessären sen i somras då vi hade löss "för man vet ju aldrig när man kan hamna i en tv-inspelning, och då är det ju bra att vara snygg i håret".
Vill du fortfarande träffa mig?
Sing
Osäker

Carina!
Vad mysigt det var att läsa dialoggen samtidigt som jag pratade med dig i telefon och du berättade för mig att du, när jag ringde, satt och läste dialoggen högt för K. Det finns en självcentrering i det här ögonblicket som är så koncentrerad att den skulle kunna utveckla Higgs partikel, som alla fysiker är så kåta på. (En hypotetisk partikel som skulle kunna hjälpa till att förklara varför partiklar har massa.) Om det är så kommer vi att få flytta ner till Cern där man kommer att slänga in oss i LHC - Large Hadron Collider - i en hastighet vi inte ens kan formeln på och så kommer man att hävda i pressmeddelanden att i det ögonblicket du och jag kolliderar så kommer antingen Higgsbosonen att framträda eller så kommer det att uppstå ett svart hål som slukar hela universum.

Igår skrev jag en liten fin betraktelse över att Jonas Hassen Khemiri alltid blir så bra på bild. Att det liksom alltid ser ut som om han är på väg någonstans intellektuellt. Min kollega U har hånat mig för den här lilla skrivelsen, på ett sätt som inte alls är likt honom. Vad kan det här bero på?
1. Att det faktiskt var en jävligt dålig betraktelse.
2. Att U är avundsjuk för att han uppfattar det som att redaktionen inte är på väg någonstans intellektuellt.
3. Att det är fett ute att tycka att Jonas Hassen Khemiri blir bra på bild.

Hälsningar
Vetenskaps-/kulturredaktionen

Gud vad jag älskar när du drar Shakespeare-referenser. Fast jag vill hellre parafrasera Hamlet och utifrån radiohusets tak skandera: "Det är något ruttet i radiosverige" (underförstått "när du och jag inte har möjlighet sända tillsammans"). Fast jag kan vara din Romeo om du vill. Har inte rakat benen sen vi bytte regering. Jag bär mitt testosteron som den sista droppen vatten, jag bär min mörka röst med stolthet och svingar det tredje könet liksom en skottskadad helikopter över scenen.
R

Som om inte jag vill göra radio med dig!!!!! Snart... Du och jag är lite som Romeo o Julia nu. Det är släkterna SBS-Montague och SR-Capulet som håller oss isär.

Gå nu inte och döda dig själv med en gammal rostig kniv bara, för i sista akten vaknar jag och vill göra små radiofoster igen. Jag längtar redan. På riktigt. Känns helt sjukt att inte få vara hos dig. Var ska jag nu bli uppdaterad på nyhetsläget?

På onsdag får jag i alla fall se dig naken på yogan.

C

Fan Berg, jag lydde dig och lyssnade inte på ditt och Daniels premiärprogram i lördags. Men Anders B säger att ni får fina kommentarer på nätet. Betyder det att du aldrig mer vill jobba med mig/umgås med mig/se mig? Nu kan det uppfattas som att jag fiskar efter bekräftelse, men det gör jag inte; jag går med håven, vilket faktiskt är en helt annan teknik.
JAG VILL OCKSÅ GÖRA RADIO MED DIG!
A
Ps. Jävlar vad jag skulle slå Daniel i en sumobrottningsmatch.

Sjukt med tal till försäljning. Du råkade inte hitta krönikor till försäljning? Jag åtar mig inte krönikeuppdrag med samma entusiasm som du nämligen. Men av någon sjukt underlig anledning (bekräftelsebehovet?) så säger ändå ja när någon frågar. Kan du bli min spökskrivare? Du får hela arvodet. Vi kan oxå gå ut med att du är min spökskrivare om du vill ha credden. Vad sägs. Vi kan oxå göra det till en ny hipp grej. Offentliga spökskrivare. Om Reinfeldt kan ha talskrivare kan väl jag ha spökskrivare. Du kan om du är trött en dag ha en spökradioröst. Muuuuuahahahahahaha hoooouuuuuööööö kan den säga med stort eko.

Clematisarna är i jorden nu förresten. Sedan råkade jag klippa ur vår cypress så mycket att den ser ut att ha ätstörningar.

/Maj-Lis Pettersson

Clematis imortalis, säger du. Själv sitter jag och plitar på ett tal till våren. Det är skitsvårt. Jag som brukar ta mig an alla typer av krönikor med gott humör och tidtagarur (får aldrig ta mer än en och en halv timme att skriva), sitter och väger orden på min såriga tunga (var på 40-årsfest igår) och krystar fram innehållet som vore det en jungfrufödsel (och då menar jag att det är som att jag faktiskt skulle föda en jungfru, en fullvuxen jungfru, jag tänker i min egen storlek, fast oskuld) och inte en text. Det kan bero på att jag är helt galet trött. Vi gick och la oss strax före två inatt och sen vaknade barnen tjugo i sex. Fast det var nästan värt det, det var ett riktigt festligt partaj igår, kulturmänniskor och radiochefer i en härlig blandning av sött och salt, för att citera en av dina sugardaddys. Jag är rädd att jag förolämpade minst två personer varav den ena var jag själv. Nä, nu måste jag återgå till vårtalet. För att få inspiration gick jag in och googlade "Tal till våren" och då hamnade jag på en sida där man sålde tal. Man sålde färdigskrivna tal! Talet till våren kostade 129 kronor och hade en så förutsägbar start att jag hade velat ha 129 kronor för att läsa det. Som tur var skulle det bara ta 2 och en halv minut att framföra det. Är du intresserad av att köpa mitt tal, lätt begagnat, efter valborg så hoppas jag att du kan hosta upp åtminstone hälften av vad din Ulriksdalsfrossa gick loss på.
K Boye

Usch, jag vet. Det går inte ens att stänga min plånbok längre för alla kvitton. Jag orkar inte kolla vad som är där i. Istället fyller jag på med nya kvitton. I går handlade jag på Ulriksdals slottsträdgård för över 2000. Jag måste verkligen få mina växter att överleva vintern så jag slipper bli ruinerad varje vår. Jag köpte en clematis som heter summer snow som enligt lappen är "Oerhört lättskött. Tar sig i nästan vilken jord som helst"..... Hmmmm.... vi får väl se. Vi får väl se. Kan någon döda en odödbar blomma så är det jag.

Yoga på ons?
C

Jag vet inte varför jag gör det här. Jag vet inte varför jag dialoggar istället för att samla ihop material till deklarationen. Jag vet inte. Min bokföringskille orkar inte ens låtsas vara trevlig i påminnelsemailen längre. Det är som att jag hatar att se att jag tjänar pengar (en väldigt radikal, men missriktad form av anarki). Jag vill inte ta i det. Det är som att jag är rädd att om jag tar i mina kvitton, kontrolluppgifter, telefonräkningar så kommer dom att kladda fast i mina mjuka handflator och aldrig lossna. Jag kommer att gå omkring som en fågelskrämma täckt av fondbesked och leta efter mitt hjärta som nån jävla parafras på plåtman i Trollkarlen från Oz. Hur gör du?

Idag var jag med om någonting märkligt. Vi gjorde en reklamfilm för SR. En REKLAMFILM. För SR! Jag spelade mig själv som jag lät för några år sedan (för det är tydligen så folk minns mig. Eller så har jag bara förbannat dålig självinsikt) och fick göra ungefär 52 omtagningar. Alltså exakt lika många gånger som jag sökte scenskolan. Alla andra satte sina inpass på tre. Bild är inte min grej. Det är därför jag jobbar med radio. Jag jobbar med radio. Radio. Ra. Rrrrrrrrr.
A

Stackars dig. Det är aldrig roligt när den mest cylinderformade delen av den kvinnliga kroppen känns rund. Jag känner mig trekantig. Eller PMSig som det oxå kallas. Jag grät så jag hulkade till 9A igår. Idag grät jag på jobbet när jag återgav vad jag hade sett i gårdagens avsnitt av 9A. Nu när jag tänkte på 9A blir jag lite tårögd igen. Nu ska jag titta på Greys Anatomy och böla lite till. Kanske ska jag oxå starta ett litet gräl med K... Om att myntan inte vattnar sig själv, eller något annat viktigt.

C

Jag vaknade upp med halsont och synonymtorka. Det är därför jag beskriver både halsen och huvudet som en fotboll. Fredrik menar att om halsen känns som en fotboll så borde huvudet kännas som en medicinboll men det gör det faktiskt inte. Vilket är litet synd för annars skulle jag känna mig som en upp och nervänd snögubbe.
Jag har legat i sängen större delen av dagen och lyssnat på kakelkillen som jobbat med nya tvättstugan i källaren. Jag låg länge och funderade på om det var comme-il-faut att fråga om han också ville ha pyttipanna till lunch - jag är inte så bra på såna här hantverkarkoder - men när jag kom ner löste det sig självt eftersom dom andra byggarna hade klätt in hela köket i plast och det ändå inte gick att laga mat.
Inte bara hade dom klätt in hela köket i plast, dessutom hade dom lämnat efter sig en matta av småspik (en s.k. spikmatta; hade mitt hem varit en tecknad serie så hade Kalle Anka kommit körande med jättestora gummidäck som hade exploderat och Kalle hade blivit jättearg och skällt på mig på det där kväkande sättet och jag hade tyckt att det var jättekonstigt eftersom jag själv har så svaga konturer när jag är sjuk). Spikskräcken gjorde att jag tog barnen med mig och åt middag hos mamma och pappa.
Se där en relativt menlös ursäkt till dag.
Kram
A

Men herregud. Så många frågor som väcktes nu. Vadå tal till våren, vilka var idéerna, men framför allt; (semikolon) VAD ÄR DET MED MIG DU SKA BERÄTTA????? Vilken satans cliffhanger! Och sista frågan. Vadå godnatt? Klockan är 21.30.

Jag har ätit 5 sorters ostar och blivit mycket nyfiken på kuppen.

Fru Swäjsy

Jag är så jävla dålig på avslappning. Det är det jag är absolut sämst på under yogaträningen. Idag försökte jag verkligen fokusera på att anklar och vader skulle "smälta ner i underlaget" men redan uppe vid den "varma och trygga känslan" som skulle fylla knäna så var jag på kreativt högvarv. Jag hann komma på två idéer till morgondagens program, oroa mig för att min revisor förmodligen hatar mig samt skissa på ett upplägg på det tal till våren som jag ska hålla i Trosa på valborg, innan vi hunnit slappna av huvudet, hela huvudet, toppen av huvudet.
Påminn mig att jag ska berätta en sak för dig imorgon. Bästa sättet för dig att komma ihåg att påminna mig är att tänka på att det jag ska säga handlar om dig.
Godnatt
A