Kära Carina!
Är på väg in till stan för att spela in ytterligare två avsnitt av "Snacka". Jaha, det var tydligen allt jag hann skriva. Det här kan vara det kortaste dialogginlägget någonsin. Fast inte om jag fortsätter såhär. Så nu slutar jag. Längtar efter dig. Efter er. Grattis till offentliggörandet av graviditeten. Eller vad man säger om sånt.
Kärlek och tanke
A

I viadukten på väg hem låg en klase bananer. Jag uppskattade dom till fem stycken. Hade förstås kunnat stanna och räkna, men det är ju så ute med exakthet i dessa bonustider, så jag uppskattade och gick förbi. För - jag visste inte vad jag skulle göra i möte med den böjda örten! Vad ska man göra med en klase bananer som ligger på en parkväg i förorten? Ska man hänga upp den på en stolpe för att den ska synas bättre om nån letar efter den? Men kan en klase bananer bli tydligare än om den ligger mitt på parkvägen? Ska man kanske ge sig på att knacka dörr - fråga om någon har sett något som kan hjälpa till i jakten på banantapparen. Eller ska man ta klasen med sig hem och mata sina barn med den? Ska man ställa sig och skrika så högt man kan: BAAAAAAAANAAAAAANER UPPHITTADE! ERHÅLLES MOT BESKRIIIIIIIIIIIVNING! Jag gjorde såklart ingen av det här. Jag gick hem. Och nu kan jag inte sluta att tänka på dom. Så ensamma och malplacerade dom såg ut med sitt exotiska gulgröna mot osopad marsasfalt. Hade jag hängt upp dom på närliggande infrastruktursdetalj så hade ju ungarna i alla fall kunnat få för sig att bananer växer på stolpar. Då hade jag aldrig behövt förklara att bananer fraktas över halva klotet med betydande utsläppsmängder som följd, och att dom plockats av kvinnor och män som har mindre i lön än du kan räkna till.
Undrar om klasen ligger kvar.
Vad hade du gjort, Carina, med bananer i förtotsljus?
Svara när du kan.
A

Tittut! Nu är det jag igen. Två inlägg på en och samma kväll, du måste tro att jag har blivit galen. På den punkten kan jag lugna dig. Jag är inte galen, bara litet väderspänd. Dessutom väntar jag på att barnen ska somna så att jag kan plocka undan dagen från under köksbordet.
Igår hoppade två följeslagare av min mikroblogg. Det är första gången det händer. Min första reaktion är förstås att jag är slut som mikrobloggare. Idag på redaktionen vädrade jag min otillräcklighet med orden: "Jag måste se till att jag inte har så många plattformar att bli besviken på." Och jag menar det.
Wallenbergs har inte hört av sig. Vi har startat "Wallenberghjälpen" i P1, där vi med olika metoder försöker rädda Wallenbergs från utanförskapet. Har erbjudit dom att ta en fredagsöl med mig, men ärligt talat vet jag inte om jag kan på fredag eftersom vi ska tacka av vår fina praktikant Åsa.
Nästa vecka ställer vi frågan: "Kan jakten rädda Wallenbergs", på det att vi tänker föreslå en försiktig övergång från tweed till goretex, för att långsamt och mjukt hitta en samtalsyta där överklass och medelklass kan mötas under naturliga former (t.e.x. en gran).
I Snacka om nyheter imorgon bildar jag lag med Anna-Maria Corazza Bildt. Det var en "nära-moderaterna-upplevelse" jag sent ska glömma! Vi hade urtrevligt (som jag tänker att man säger inom det moderata) och jobbade väldigt synkront med kroppen. Tyvärr förlorade vi (helt ogrundat eftersom vi rakt igenom var det starkare laget) men ärligt talat hade jag skitkul.
Nu ska jag röra ihop en liten supé med min man som en längre stund suttit fast i en bäckmörk tågvagn någonstans mellan Partille och Katrineholm (jag vet att du tänker att "SJ - dom är ju perfekta, det är inte möjligt! men vad ska jag säga - nånting övernaturligt hände på vägen från Göteborg och nu är han två timmar försenad.) och som förmodligen behöver litet stöd i form av spenatplättar.
Din för evigt
A

Carina, min sång och min glädje!
Förlåt att jag varit dålig på att skriva. Det är ganska mycket nu, med "Snacka" och jobbet och livet och den ständiga brottningsmatchen mellan storhetsvansinne och självinsikt. Osså alla födelsedagar på det. Det är så många som fyller år i mars att min kropp har börjat tolka grädde som ett sekret bland andra. Istället för att kolla blodtrycket måste jag då och då kolla gräddtrycket. Just nu har jag bra värden, för jag åt en semla till efterätt. Jaha, och nu ropar barnen, måste gå, Bollibompa är läskigt - kan vara ormen i cirkuskiosken, kan vara utklädd programledare. Måste kolla hur som helst.
Puss
A

Jag saknar dig Berg! Saknar, saknar, saknar dig. Var är du? Måsta prata med dig. Känner mig som en rabiatfeminist utan vänner. Var är alla? Vad är det som händer? Känner mig naken och hudlös. Nej, det gör jag faktiskt inte, inte naken och hudlös, snarare vaken men uddlös. Vet inte vad som är värst.
Här i Sverige ska det roastas och alla verkar glada men jag är bara arg och hittar inte uttrycket för det. Funderar på att gå tillbaka till den fina tid då jag var en av grabbarna, funderar på att dra på mig den humoristiska burkan av könsvitsar och vara nöjd, glad och kåt igen. Fast inte kåt, det orkar jag faktiskt inte, katten väckte mig klockan 2 i natt. Då blev jag sugen på att roasta.
I förvrirring
A Lantz