Jag var i Flottsbro och åkte skidor med A på förmiddagen. Det hade kunnat vara gudomligt, om det inte var så att jag gick och bikramyogade i går kväll och följdaktligen var öm ända ut i huden idag. Men ganska fint var det i alla fall. Vi var där tidigt och fick mycket uttrymme i backen, men vid tolv när vi åkte därifrån var det som en myrstack; kryllande, små bulliga varelser som bär upp till sex gånger sin egen vikt. Jag uppmanade en tonåring som just kommit att vara i backen vid nio istället, på det att han skulle slippa att stå i kö. Han tittade på mig som att han bokstavligen inte begrep vad jag sa. Det tyckte jag var kul. Ända tills det visade sig att han var fransman. Det var mycket fransmän i backen, för övrigt. Fransmän och Japaner. Det fick mig att minnas min gamla Avoriaz-resa med tjejerna, med den skillnaden att jag idag var nykter och inte blödde näsblod.
Nu ska jag tydligen bli utmanad i Sing-star. Aldrig tidigare har jag tillbringat så mycket tid men Sonja Aldén som den här februari.
Karm (en litet mer ödesdiger kram)
A

Nu har jag kommit på det! Vi kan starta ett bikramyoga-ställe! Alltid när jag ska boka tid är det fullt på dom pass jag vill gå på, och så blir jag arg och kan inte sova. Kanske en litet förenklad bild av sakernas tillstånd, men du förstår vad jag menar. Uppenbarligen finns det en marknad, och den marknaden ska vi slå oss in på med någon typ av asiatiska kampsportsrörelser. Jag har redan pratat med Ulph. Han är på. Vi ser framför oss hur vi agerar instruktörer och hur vi nånstans i slutet av dom stående övningarna får lov att ursäkta oss med att vi måste ligga ner under krigaren men att alla kan fortsätta som vanligt "eftersom vi vet att ni kan alla rörelserna redan". Dom flesta kommer dessutom att vara mycket, mycket bättre än vad vi är, vilket skapar självförtroende och självförtroende är beroendeframkallande, så vi kommer att klara oss bra, ända tills någon av oss kan utföra hela passet utan att tro att vi ska dö. Då får vi börja bjuda på apelsinklyftor efter träningen, eller kanske att vi kan locka med att Ulph dansar en kort, andlig, koreografi för alla som inte orkar röra sig. Ställningarna ska vi skriva ner fonetiskt på en inplastad lapp, eftersom dom är så svåra att uttala och sen är det bara att köra.
Längtar redan tills vi ska slå upp portarna för detta kroppsliga eldorada. Ska bara fixa en port först. Och en reception där bakom. Och en skitvarm träningssal bakom den. Och några omklädningsrum och en dusch. Och ett bokningsstystem. Snygga medlemskort. Och några tjejer från LA som kan hoppa in som vikarier när vi ligger i respirator. Och kanske en specialinbjudan till den där killen i Mercury-mustasch som tränar i tunna vita kalsonger.
Där har vi det!
Äntligen.
Kram
A

Kära Carina!
Det känns som om det var länge sen vi umgicks normalt, d.v.s. kommunicerade via nätet. Här sitter jag i februarikvällen och tänker på våren och vad fin du är som ringer när du har lyssnat på programmet. Hörde du "Vab-blues"? Jag kan ju ha fel, men var den inte riktigt bra? Du kan höra den på Myspace om du vill ringa in och rösta, som vi säger i mello-tider.
Imorgon har jag ingen sändning, men kan ändå inte träna, för jag äter penicillin efter min grava halsfluss och Ibban sa att jag kan få njurproblem om jag tar ut mig innan jag är riktigt frisk. Så trött som jag är lyssnar jag gärna till det rådet. Hon är ju bra på hugget, Ibban, trots att Anders B idag hävdade att hon tillhörde en generation som var med vid unionsupplösningen. Ja, ja, det är ju ändå en mildare förolämpning än den jag fick av en karl som per mail kallade mig för "hysterisk subba" häromdagen. Eller den fyrabarnsfar som gick på som en ångvält om min inkompetens i ett helt brev och sedan hävdade att jag hade blivit till via rövknull. Som sagt: ja, ja.
Nu ska jag ta ett bad.
Kram och längtan
A

Jag är sjuk. Jag har halsfluss. Jag har efter en del teologiskt grubblande kommit fram till att det kan vara guds standardstraff för att säga "rövknulla" i P1. Säger man det i P3 så får man bara munsår eller litet klåda i underlivet. P1 - halsfluss. Gudomlig inkubationstid=2-3 dagar. Jag vet inte om gud tror att hen är rolig. Att hen liksom gjort mitt svalg trångt som ett anus. Litet "Den som sa det han var det", om du förstår vad jag menar. Men det är inte bara det att jag inte kan svälja, jag kan inte sända heller. Är helt matt. Sov hela dagen igår. Litet piggare idag, men efter att ha satt på barnen ytterkläderna hade jag puls som hade jag stått i triangeln på bikramyogan. Jag blir hemma idag. Fan. Det som fanns så mycket roligt att prata om på radion idag. Hörde du att Norge förmodligen avböjde att köpa Jas för att dom RÄKNAT FEL! Jag vet inte exakt hur fel, men jag misstänker att det handlar om att dom tror att det var sex "jävlar" som utropades vid den berömda testflygningen och inte bara tre. Oavsett - typiskt Norge.
Och sen är det Anders Borg och bankerna. Anders Borg är så arg på bankerna att det riktigt ryker ur öronen på honom. Det tycker jag är spännande, att en gammal moderat plötsligt yvs över det faktum att bankernas primära mål är att tjäna pengar. Han slänger oavbrutet ur sig syrliga kommentarer om att dom inte tar sitt samhällsansvar. Jag menar - det är ju min replik! Men visst - vi kan byta jobb några veckor - många på P1 skulle bli jätteglada om dom fick höra Anders Borg istället för mig på måndag. "Anders, vilken trevlig pojk", skulle dom tänka, "han säger inte rövknulla han. Och om han gör det så är det säkert bankerna han vill rövknulla.....och det vill ju faktiskt jag också när jag tänker efter."
Och när det kommer till ekonomin är det så kajko så att jag har svårt att tro att jag skulle kunna göra något värre. Det är klart att jag kanske inte är världens bästa förebild med min konusmtionsfasta när tusentals män i kostym (och med en finansminister i arslet) står och skriker: KONSUMERA! RÄDDA OSS! KOOOOONSUUUUUUMEEEEEEERA!
Nä, nu måste jag lägga mig en stund. Affektionen över sakernas tillsånd gör att jag svettas som befann jag mig i kamelen.
Sign
"Tur att jag inte sa något värre"

Fina Carina
jag undrar så
vilken kändis du nu hälsar på.

Själv är jag precis hemkommen efter en liten promedad i min ensamhet. Det var så halt att jag ett tag övervägde att låta mig glida ner till vattnet istället för att fortsätta mina fåfänga försöka att komma hem. Inte fåfänga i bokstavlig mening, nu är jag ju bevisligen hemma, men det känns som om jag lämnade ljumskarna kvar i skogen. På väg hem köpte jag blöjor och nattbindor. Det känns busigt och litet förbjudet. Nattbindor är alla kategorier det lyxigaste jag har köpt sen konsumtionsfastan började i förra veckan. Länge trodde jag också att dom skulle förbli en dröm eftersom Tomas bestämt sa: det finns blöjor! när jag beklagade mig över kombinationen störtmen-tunnbinda. När jag stillsamt påpekade att mitt och T:s midjemått inte är detsamma som la han till: Det finns tidningspapper. Och det var då - när jag stod med DN i högsta hugg och insåg att jag var på väg att hantera mitt underliv på samma sätt som vi hanterar blöta barnskor som jag sket i allt och gick och handlade.
Oj, nu är det tydligen dansuppvisning i soffan. Måste sluta.
Kram
A

Kära Carina!
Undrar hur långt du har kommit i ditt arbete. När du är tillbaka hos mit här i cyberrymden. Är det miffigt att skriva "cyberrymden" 2009? Kanske inte om man är en person som skriver "miffigt".
Idag har jag och Tomas gått in i en ny fas. Tomas kallar det för "Välfärdsfasta". I stort går det ut på att vi under februari (den kortaste av årets månader, vi är svaga människor) ska klara oss på 4 000 kronor. Mest för att ta reda på vart pengarna tar vägen, men också för att hålla oss ekonomiskt vakna. Vi har pratat mycket om det och jag har gjort klart att det här inte är en ursäkt för att bli kriminella (att vi skulle "tvingas" ladda ner filmer istället för att hyra), och att jag inte ser någon anledning till att köpa bordsmargarin som smakar bajs bara för att det kostar hälften så mycket som det vi vanligtvis nyttjar, men jag kan berätta att vi är på tårna. Särskilt när vi kommit på att vi måste köpa månadskort och att det betyder att vi måste leva på -300 kronor den kommande veckan. Så insikterna kommer tätt. Bara idag har jag kontemplerat över hur mycket kex vi vanligtvis köper. Och vilken vårdslös inställning jag har till plastpåsar. Och att det inte kommer att bli någon ABBA-sing-a-long-cd på ett tag.
Sign.
Money money money
Always sunny
In the rich mans world