Nu är det långt mellan inläggen må jag säga. Men jag vet - det är ju så mycket att göra som nybliven hustru! Det ska syltas och saftas och läggas in hyllpapper, det ska fejas och bonas och svassas. Det ska fixas och donas och hållas efter och av, och det ska kammas mattfransar och vädras sängkläder och "umgås". jag vet jag vet, och jag väntar tålmodigt tills fönstrena är kittade och grisfötterna inlagda och det gamla har sprungit ut och det nya släppts in.
Gott nytt år kära, kära du!
A

Lustigt! För mig är det precis tvärt om. Innan jag inledde min relation med Tomas så var jag inte helt oäven i köket, även om det alltid var bäst om jag höll mig ifrån fritt imroviserande kring kryddhyllan. Men samtidigt som passionen tog över mitt liv, blev jag också varsamt bortföst från köksregionen. Långsamt utvecklades ett varmrätt/efterrätts-förhållande, där jag fick jobba i choklad och sockerlag medan Tomas bankade ko och fräste garam masala. Dessvärre har Tomas matlagning blivit så bra att vi sällan orkar någon efterrätt varpå jag helt har tappat stinget, vilket ledde till en traumatisk gelatinupplevelse nyår-05, då jag skrikande lovade mig själv att "aldrig mer i hela livet laga mat". Som om mandarinfromage skulle vara mat. Så mycket dumt man säger vid spisens hetta. Hur som helst - jag är glad för er skull - saffransrisotto kan ju annars blockera gomen i timmar efter middagen.
Själv är jag så saktelige på väg in till stan för att ta säsongens första efter-jobbet-öl med redaktionen. Det kommer också att bli säsongens sista. Fritid är inte min grej helt enkelt. Ska föreslå att vi redan nu bokar in en tid till våren. Sjunde maj ser tom ut.
Hoppas hoppas hoppas att vi kan ses snart.

Kärlek
A

Jag gjorde stjärnor på is i 10 lördagar. Den 11 lördagen gifte jag mig. Den 12 blöder jag näsblod och är förkyld. Nu ska jag gå på bio och se Lasse-Majas detektivbyrå. Jag är rädd att den i det här läget ska vara för intellektuellt krävande för mig, men jag får väl fråga mitt nio-åriga biosällskap om det är något jag inte förstår.

puss min själsfrände.

PS Jag har fått för mig att jag lagar godare mat efter bröllopet... kan det ligga något i det, du som är gift sedan 100 år? Även Kristian har blivit vassare i köket. Han gjorde en saffransrisotto igår som var löjligt god.

Carina!
Jag är fyrtio år och funderar på att ta tag i mitt liv. Du vet, sluta att flyta med och bygga min karriär blott på att säga ja till allt som går att få in i kalendern. Jag vet att Anders och Erik säger att om man svarar "ja" på alla erbjudanden man får, så slutar det med att man hamnar på Svt fiktion, men - hey - jag har ju redan varit på Svt fiktion. Och jag blev inte lyckligare för det. Du förstår vad jag försöker säga med alla dessa ord: vi måste ses!
Nu!
A
Ps. "Julstämning" - är det när man vill dra någon inför rätta för att den glömt att informera att gröten kan innehålla spår av mandel?

Carina!
Nu är det sex dagar kvar till jul och jag kan inte lämna dig i tron att jag har blivit uppäten innifrån av mina rektala vänner. Som jag i och för sig tror var inbillade, för nu är allt lugnt igen, från topp till tå, så att säga. Förutom mensen förstås, som berövade mig mitt ordföråd under sändning igår. Tänk om det är så, att blodet inte alls är slemhinnor och äggrester utan ord som fått nog. "Nä, nu jävlar lämnar jag den här kroppen som utnyttjat mig i så många år", är det sista det säger innan det sköljs ut i Östersjön för att helt lösas upp i vatten för att sen bli till ånga som blir till dimma över ängar som folk försöker beskriva med ord dom forfarande har kvar och det är det som kallas poesi.
Nu måste jag jobba. Jag känner mig så manusbunden för tillfället. Det är hemskt. Klaustrofobiskt. All min lekfulla frihet är bunden till pappret och jag gnäller oavbrutet över mina oförmågor. Att vara min redaktion är som är vara medberoende till skrivaren. Imorgon blir det jullov.
A

Berg!
Har du haft springmask?
Sign. Misstänkt julbord i rektum

Jävlar vad snabbt allt går. Särskilt internet.
Idag laddade jag ned ett program till datorn. När nedladdningen var klart kom det upp en varningsruta emd texten: Denna version av programmet är föråldrad. Vill du ladda ned uppdateringar?" Tiden det tog att ladda ned programmet (c:a 58 sekunder) hade gjort versionen "föråldrad".

jag känner mig gammal, trött och svinsugen på gröna marmeladkulor. Allt hänger ihop.

Swoooooch.

NU har jag märkt att det lackar mot årets största högtid i den kristna världen! Jag var hos gynekologen på återbesök idag, och just som han hade "öppnat upp", ja, i nästan samma sekund som han så att säga "lutade sig framåt" sa han: "Någon julstämning än?". Det kommer att vara svårt framöver att inte koppla ordet "jul" till "underliv", och tvärt om, som Ulph sa efter att ha hört den här sekvensen. Själv känner jag för att klä min livmoder i tomteluva, göra mig en stor kopp varm choklad, dra upp fötterna under mig och bara krypa in.
A

Hinner tyvärr inte svara på det.
A

Nyckeln till en framgånsrik blogg är att den uppdateras ofta. Tur att vi inte bloggar utan dialoggar. Antalet inlägg avspeglar hur mycket vi har att göra. Märks det att det snart är jul?

Kära vän, tack för ditt stöd i min trötta stund.
Förra dygnet sov jag mellan 21.00-06.30, 08.10-11.16 samt 15.03-16.45. Konstigt nog är jag fortfarande trött, men inte på samma själsfrånvarande sätt, och jag känner inte längre min hjärna lika påtagligt. Det är nästan det värsta med att bli sådär slutkörd, att jag rent fysiskt känner min hjärna. Den blir liksom tyngre än tankarna, så till slut blir det svårt att hålla huvudet upprätt, och det är ungefär då jag känner att det nog är bäst att jag går och lägger mig. Nä, fan, nu orkar jag inte skriva mer. Men vi hörs snart.
Puss
A

Igår tog jag mina fru-uppgifter på allvar. Jag pyntade hela huset, skållade mandlar och lagade julmiddag. K skulle komma hem sent och bad mig laga middag. And did I ever???? Jag griljerade skinka, stekte köttbullar och prinskorv. Köpte julvört, brännvinscheddar och rödbetssallad med kanel i... mm. Visserligen ingen jobbig middag att göra, men när K smsade "jag fick trerätters på planet så jag är inte så hungrig, bara så du vet" så blev jag ändå martyr-sur, så där som bara en blivande fru kan bli. Jag straffade honom med att duka fram allt ändå. Med tusen tända ljus och julmusik i högtalarna. Kände mig som Stina Ekblad i Pensionat Oscar av någon anledning. Det är för övrigt min nya definition på depeission; när man kräks i kaksmeten och fortsätter röra. Så långt gick det dock inte igår. Han åt en skinksmörgås och jag åt resten. Så då var vi båda glada och mätta.

Tjolahopp. Vi ses om en stund på inspelningen.

puss